Om rasen
Berger des Pyrénées - Pyreneisk vallhund
Berger des Pyrénées tillhör FCI´s rasgrupp 1 och är en mycket energisk och alert liten vallhund. Den är mycket uthållig, kvick och väldigt uppmärksam. Mankhöjden ligger för hanhund på 40 - 48 cm och för tik 38 - 46 cm. Rasen härstammar från den franska delen av Pyrenéerna. Där upptäcktes den på 1700 talet men tros vara ännu äldre. Hundarnas uppgift var att hålla samman boskapsflocken då den skulle flyttas mellan olika betesmarker. Hunden driver djuren i önskad riktning genom att själv hålla sig i rörelse, skälla och om det behövs nafsa dem i hasorna. Ofta jobbade den sida vid sida med den stora pyrenéerhunden, som vaktade flocken mot inkräktare. Den snabba och smidiga lilla vallhunden fick även tjänstgöra som "retsticka" vi björnjakt. 1910 visades rasen för första gången på utställning och 1926 godkändes den som egen ras i Frankrike och fick sin officiella rasstandard. Under 1:a världskriget användes rasen som rapporthund, budbärare mellan fronterna, och i viss del även i räddningstjänst. Rasen används fortfarande som vallhund i Frankrike.
Berger des Pyrénées förekommer i två varianter. En långhårig, a poil long, och en korthårig, a face rase. De har varsin standard och varsitt BIR (bäst i rasen) på utställning. Till Sverige kom rasen 1985. Det registreras mellan 20 - 25 valpar per år av den långhåriga varianten, den korthåriga har fått sina första valpkullar i Sverige. Enligt rastandardens helhetsintryck ska det vara karakteristiskt för en Berger des Pyrénées a poil long att, "trots sin litenhet och ringa vikt, utstråla ett maximum av energi. Det ständigt alerta uttrycket och uppsynen, i förening med de mycket livliga rörelserna , ger hundar av denna ras ett unikt utseende." Rasen har lång eller halvlång päls, tät och nästan slät eller lätt vågig, rikligare och ulligare på korset och överdelen av låret. De vanligaste färgerna är ljusare eller mörkare fawn (gul) med eller utan tigrering och olika nyanser av grått. Pälsen är oftast väldigt lättskött. Ingen trimning eller klippning, ett par drag med borsten med jämna mellanrum räcker och vid fällning en ordentlig genomkamning. På sin höjd kan luggen behövas "plockas" ur lite för att inte skymma ögonen för mycket. Rasen kan också visas i cadenetter, som pulins tvinnade och hoptovade snören, framförallt på låren.
Den lilla valpen behöver en fast och bestämd, men inte hård, hand. Ruckar husse eller matte på reglerna så gör garanterat valpen det också. Hunden kan vara lite avvaktande mot främlingar så mycket social träning av olika slag för valpen och unghunden är bra. Rasen är mycket arbetsvillig och älskar att lära sig saker, oavsett om det är avancerade lydnadsmoment eller cirkuskonster. Träningsmässigt är den mycket kontaktsökande, väldigt följsam och vill alltid vara till lags. De är valpar länge och behöver tid innan koncentrationsförmågan är på topp. En berger är en ras som klarar det mesta. Med den energi och uthållighet som rasen har passar den till de flesta bruksgrenarna, en noggrann spårare och en kvick och smidig hund på söket. På lydnadsplanen finns följsamhet och precision och inte minst agilityplanen som är som gjord för denna ras. Bygger man bara träningen på mjuka inlärningsmetoder och mycket glädje så får man 110% glädje tillbaka. För hårda kommandon eller för högt ställda krav är inget som en berger tolererar, man ska ha roligt! En Berger des Pyrénées är en ras med mycket kapacitet, den har alltid varit en arbetande hund och för att må allra bäst behöver den få arbeta och få utlopp av sin energi. Under en promenad där hunden får springa lös, vilket dom älskar, hinner den minst fem gånger så lång sträcka än vad husse och matte hinner. Hittar inte husse eller matte på något vettigt för hunden att göra så hittar den garanterat på egna saker att göra, vilket kanske inte alltid uppskattas. Lagom mycket motion och mental stimulans gör att hunden utan problem kan koppla av i väntan på att den ska tas ut på nya uppdrag...
